I ett tillstånd där varje dag kändes som en kamp, där stress, djup depression och ångest genomsyrade mitt liv.

Det var en period av mitt liv när jag kände mig fångad i ett oändligt hamsterhjul av krav, förväntningar och tvivel, utan någon tydlig riktning framåt.

Jag kämpade med en ständigt malande inre röst som sa att jag inte var tillräcklig – att jag inte hade vad som krävdes för att nå mina mål. Jag började ifrågasätta mitt eget värde, min förmåga att lyckas, och jag visste inte längre hur jag skulle navigera genom det kaos som mitt liv hade blivit. Det var som att jag stod vid kanten av en klippa, rädd att ta steget framåt men också oförmögen att vända tillbaka.

Under den här tiden kändes det som om allt rasade. Mina relationer var ytliga och jag kunde inte uttrycka mig ärligt. Jag sökte efter mening, efter något som kunde ge mig stabilitet och en känsla av att jag hade kontroll över mitt liv. Men varje gång jag försökte klättra ur detta mörker, föll jag tillbaka i gamla mönster – mönster av självdestruktivitet, osäkerhet och rädsla för förändring...